LANTLIGT OCH STOLT

Green River, Utah, är en lugn småstad med ett tusental invånare och en passionerad borgmästare. Staden gör sitt  bästa för att balansera turism och att behålla sina  hemligheter – och rädslan för att bli som Moab. 
Text och foto av Mattias Lundblad

This image has an empty alt attribute; its file name is old_cars.jpg
Bilvrak och stolta bergskammar i skön harmoni.

Green River är i centrum av allt som är gott och heligt. Enligt Travis Bacon finns -ingen bättre plats på jorden än den lilla staden med ett tusental invånare i östra Utah. Hans ögon lyser av kärlek och glädje när han talar om sin stad där han föddes och växte upp, och nu är borgmästare i. I tonåren var det en annan sak: då ville han bort. Så efter high school -flyttade han till Kalifornien för att studera och blev agent för -Border Patrol, gränsbevakningen. Som ny på jobbet fick han inte många chanser till ledighet, så han var borta i fyra år.

– Men det dröjde inte länge förrän jag drabbades av en väldig hemlängtan. Det var otroligt. Jag började samla på föremål från Green River som jag hittade på eBay. Vykort, hotellnycklar från 50-talet, tändsticksaskar – allt jag kunde komma över, berättar han.

This image has an empty alt attribute; its file name is travis_bacon_11.jpg
Hjort och Travis Bacon, Travis till höger.

Sexton år efter att han flyttade, blev han tvungen att sluta på Border Patrol då han diagnosticerats med -multipel skleros. Han återvände till sin älskade hemstad. 

– Jag fick en uppenbarelse och förstod vilken fantastisk plats det här är. Jag har försökt förklara varför jag älskar Green River så mycket. Människorna är fantastiska. Det är härifrån jag kommer. Men det är något annat, som jag aldrig lyckats sätta fingret på. Det finns en anda här som bara är god. Det är lugnande, det är tryggt, det är fantastiskt. 

Green Rivers ekonomi har gått upp och ner i vågor. Industrier och statliga kontrakt har kommit och gått. I parken finns en replika av en missil, en ständig påminnelse om kalla krigets dagar, då Athenamissiler avfyrades från öknen någon mil utanför staden, som en del av forskningsarbetet kring kärnvapen. Platsen togs ur bruk 1979, men fortfarande finns en del betongfundament kvar. 

Meloner, missilbaser och Main Street

Längs Main Street säljs meloner i stånd vid gathörn och bensinstationer. I många av dem tar man bara sina -meloner och lägger sedlar eller en check i en låda. Det finns flera övergivna hotell och stängda butikslokaler som -berättar om ett välmående förflutet. 

This image has an empty alt attribute; its file name is mainstreet_greenriver_1.jpg
Main street, Green River är charmigt på sitt småstadsvis och med en imponerande vy i horisonten.

– Vi hade missilbasen, och urangruvorna betydde mycket. Men missilbasen lades ner, och uranet tog slut. Det var ett hårt slag för oss. Vårt främsta fokus nu är att bredda ekonomin. Just nu är det jordbruk och turism, säger Travis Bacon.

Bland folk i staden kan man känna en optimism. Många talar om att det snart går uppåt och att något nytt väntar runt hörnet. Travis Bacon talar energiskt om mer eller mindre vilda planer att göra den lilla flygplatsen till en internationell gränskontrollpost, vilket skulle kräva att den kan ta emot jumbojetplan. Det finns planer på en sol-energianläggning och till och med avlägsna planer på ett kärnkraftverk. Här finns en tågstation där Amtraks California Zephyr stannar dagligen. Zephyr som går mellan San Fransisco och Chicago anses vara en av de vackraste tågsträckningarna i USA.

Ett av de välmående småföretagen drivs av Obdulia Lujan. Hennes taco truck står halvpermanent parkerad på Main Street, med sittplatser inomhus i vad som förut var en bensinstation. Hon kommer från Los Angeles, men kom till Green River med sin man som är lastbilschaufför.

– Min man frågade om jag ville flytta och jag sa ja. Jag var trött på Kalifornien. Vi har det bättre här. Vi arbetade för Taco Bell i sjutton år. Nu har vi vårt eget företag, och jag tycker det är bättre. Jag trivs här. Det är väldigt lugnt och folk är trevliga.

Flera familjemedlemmar arbetar tillsammans med henne, som hennes 18-årige son Manuel. Obdulia fortsätter att åka med sin man till platser som Denver, Las Vegas och Kalifornien, men Manuel föredrar att stanna hemma. 

This image has an empty alt attribute; its file name is obdulia_lujan_11.jpg
Obdulia Lujan och hennes man flyttade till lugna Green River från Kalifornien.

– Han vill inte, han är så tråkig, retas Obdulia. Manuel säger att det inte finns så mycket att göra i Green River.

– Men det är ett bra ställe. Det är lugnt. Det finns inget våld. Man kan röra sig utan att någon behöver ha koll på en. 

River Rat Mecca

På andra sidan gatan är Ray’s Tavern en av få platser i countyt där man kan ta en öl, men inte utan att samtidigt beställa mat. Utah, med starkt inflytande från -mormonkyrkan, har stränga alkohollagar. Ray’s Tavern är ett rustikt ställe med vänlig stämning och biljardbord. Mycket av inredningen från tiden då man slog upp dörrarna 1943 är intakt. Virg Mendoza driver krogen tillsammans med sin bror. Det är i slutet på säsongen. 

– Det är inte så mycket folk, men vi har alltid lokal-borna. På sommaren får vi hit forspaddlare. Just nu är det folk som åker mountainbike och terrängmotorcykel.

Ray’s tavern har kallats ett ”River Rat Mecca”, anspelande på de många gäster som är i stan för forsränningen på Green River och kommer in för en burgare och någon av de lokala ölsorterna. 

Längre upp på Main Street ligger River Terrace Inn och restaurangen Tamarisk bredvid varandra, grundade av ett syskonpar 1979. För fem år sedan köpte makarna Joshua Rowley och Nick Derrick Tamarisk tillsammans med ett annat par. Joshua har en bakgrund i inredningsdesign och de ändrade interiören och la till tre hotellrum med utsikt över floden. Inredningen är konstnärliga tolkningar av den omgivande naturen. Crystal Geyser-rummet är -inspirerat av en kallvattengeyser nära den gamla missil-basen. Book cliff-rummet har fått sitt namn efter en grupp berg i närheten som påminner om bokhyllor i formen. Goblin Valley-rummet är inspirerat av det nästan övernaturliga landskapet några mil västerut, populärt bland kanjonerare och landskapsfotografer.

This image has an empty alt attribute; its file name is nick_joshua_2.jpg
Joshua Rowley och Nick Derrick köpte Tamarisk tillsammans med ett annat par.
This image has an empty alt attribute; its file name is goblin_valley_room2.jpg
The Goblin Valley room är en av de tematiska rummen i Tamarisk.

Vi ville lyfta fram närmiljön, men inte Arches National Park, som ligger nära Moab. Det är enkelt att bara hänga ett foto av Arches, men vi ville hålla det mer lokalt, säger Joshua Rowley. Han växte upp i Green River, tillbringade tio år i Salt Lake City, och nu delar han och Nick tiden mellan de två städerna – en balans mellan storstad och lantlighet som passar dem. 

– Jag skulle säga att Green River är det lantligaste du kan tänka dig. När folk säger ”lantligt” menar de något mycket större. Det här är på en helt annan nivå. Det är en väldigt liten, tät gemenskap. Väldigt vänlig.

För en del är lantligheten ändå inte tillräcklig. Robin Nelson växte upp på en gård i närheten, flyttade för att studera, och återvände. Ibland ger hon sig ut och rider i flera dagar för att koppla ifrån helt, utan mobiltelefon eller andra sätt att vara uppkopplad. Området är fullt av möjligheter för vandring, mountainbiking, ridning och paddling. Det finns gott om hotell och fricamping är enkelt. Eftersom den mesta marken är offentlig, har man tillstånd att campa upp till 14 dagar inom en 28-dagarsperiod. 

Urgamla stenristningar gjorde av de första mäniskorna som levde här. Robin Nelson ger sig gärna ut på en ridtur i det karga landskapet.

Det finns en ständigt närvarande konflikt mellan att attrahera turism till Green River och att hålla en låg profil. Samtidigt som mer turism skulle ge ett välkommet och nödvändigt tillskott till ekonomin, finns en strävan att hålla området hemligt. Robin Nelson berättar hur folk ifrågasatte varför hon gjorde kartor över vandringsstigar offentliga. 

– Folk frågade ”varför gjorde du det? Nu kommer folk komma hit!”

Vi vill inte bli Moab 

Orden ”vi vill inte bli Moab” hörs ofta. Många är avskräckta av vad som hände den närliggande staden som attraherar mängder av turister, vilket gjort det dyrt att bo där, och belastar vägar och avloppsledningar hårt. 

– Mina gammelfarföräldrar kom från Moab, och jag var ofta där när jag var yngre. Det är helt annorlunda nu, man känner knappt igen sig. Det har gått väldigt fort. För 35 år sedan var det aldrig trafikstockning, det hände inte mycket. Sedan helt plötsligt slog turistvågen till, och alla upptäckte Arches National Park, Canyon Lands och Dead Horse. Deras bofasta befolkning är kanske sex eller sju tusen, men under högsäsong är det säkert hundratusen i stan. 

Den här tvekan är kanske en orsak till att det är så sparsam skyltning till Fossil Point, ett område i stenöknen där dinosaurieben är synligt inbäddade i stenblock. Bureau of Land Management, som ansvarar för marken, ligger lågt, så folk inte ska älska ihjäl dinosauriebenen, sägs det. 

This image has an empty alt attribute; its file name is adriana.jpg
Adriana Chimaras vet hur man bäst kör en Dodge Caravan i ökenlandskapet.

– Här vill man definitivt ha hög markfrigång, och sanden kan vara rätt obehaglig att köra på, säger Adriana Chimaras, medan hon kör Emery Countys Dodge Caravan med tung gasfot på grusvägarna. Hon är countyts -turism- och museichef, med uppdrag att utveckla -turismen, men bara till en hållbar nivå. 

– Å, vi har fått en skylt, säger geologen Michael -Leschin från baksätet. Några år tidigare, då han arbetade för -Bureau of Land Management, ville han göra området mer tillgängligt för besökare, men utan resultat. 

This image has an empty alt attribute; its file name is michael_leschin_1.jpg
Geolog Michael Leschin.

– Ungefär hälften av gångerna jag kommer hit och någon är här, så vet de om att det finns dinosaurieben häromkring, men de vet inte hur de ser ut. Det finns runt 120 till 150 stenblock med ben, säger Leschin. 

– När jag gick i pension så stängde någon min miljöbedömning, och min idé om att göra en parkeringsplats och sätta upp picknickbord dog. Han pekar ut olika lager av berg i minsta detalj och hur erosion och vulkanisk aktivitet har ändrat landskapet över årmiljonerna. 

– Det där är sediment från när det funnits saltvatten. Ser du det grå lagret, den riktigt ljust grå kanten? Det ser ut som tuff av vulkanisk aska. Han pekar ut några stenblock medan vi går uppför berget, och där är de. Fossiler av hela ben, inbäddade i stenblocken, klart synliga och rödfärgade av järnoxid. 

This image has an empty alt attribute; its file name is landscape_2.jpg
The “Three sisters” i Goblin valley state park.

– Jag skulle säga att det där är en sauropod, säger Leschin när han tittar närmare på ett av dem. Han berättar:

– Generellt kan man dela in dinosaurier i tre kategorier. Theropod betyder djurfot. Man kan se individuella tår och de är spetsiga, så man tänker sig klor. De brukar också vara lite längre än de är breda. Sedan är det ornithopoder – fågelfot, som en stegosaur. Man kan se individuella tår, men de är rundade och har mer av en 1:1-proportion. Och så har vi sauropoder, med lång hals och lång svans. Det betyder ödlefot, säger han och tillägger: – Jag har inte valt namnen. 

Sakta blir Fossil Point mer känt, och har till sist kommit med i Emery countys guidebok.

The Wild Bunch 

Kanske går den här viljan att ligga lågt tillbaka till tiden då Butch Cassidy och hans laglösa Wild Bunch-gäng -rörde sig i trakterna. De berömda och gentlemannamässiga bank- och tågrånarna kom till Robbers Roost, nära Green River, efter ett bankrån i Colorado år 1889. De gömde sig där under många år då de stal boskap, tills Cassidy gav sig av till Sydamerika och kumpanen Matt Warner blev sheriff. Det är en mytomspunnen plats som hade rykte om sig att vara omöjlig att komma in i. Det gick historier om tunnelsystem och landminor. Historien lever kvar, och man kan till och med se Butch Cassidys och Matt Warners namn skrivna på sandstenen med koltjära. 

Välkommen till Green River, Utah.

– Sist jag såg den var den lite blek, säger Michael Leschin om Cassidys namnteckning. Men Matt Warners från 1920 är välbevarad. De laglösa var varken de första eller sista att dekorera bergväggarna. Området har flera samlingar av hällristningar och -målningar.  Rochester rock art wall nära Emery har nästan varje centimeter täckt av hällristningar. Människoliknande figurer, gudar, djur och monster. Flera epoker av bergskonst finns representerade och går troligen 4 000 till 6 000 år tillbaka i tiden, från Barrier Canyon-folket via Fremont-folket till europeiska bosättare. Även dagens turister har lämnat spår. Nära platsen där Matt Warner skrev sin signatur finns Buckhorn Wash pictograph panel, även den målad av Barrier Canyon-folket. Rött pigment gjordes från pulveriserad blodsten, kanske blandad med djurfett eller ägg. Sandstenen absorberade pigmentet och bevarar det i tusentals år. Inte långt borta finns ett fotspår från en dinosaurie, ännu en dåligt bevarad hemlighet. Det finns inga skyltar, men alla vet var den finns. Ibland täcker folk över den med sten för att gömma den från turister, ibland fylls konturerna ut med krita eller kol för att göra det mer synligt. 

Ett motto för Green River är Rural and Proud.

– Vi vill inte vara stora. Vi bor här av en anledning, säger borgmästare Travis Bacon. Vi ska göra allt vi kan för att inte förlora vår identitet. Jag menar inte det här bokstavligen, men om vi skulle förlora allt som gör Green River till Green River, skulle jag nästan hellre se det förvandlas till en spökstad.

Varken vägen eller skylten får någon kärlek.

För mer info:
Goblin Valley state park, klicka här.
Green River, klicka här.